Faran med en utspårad antirasism.

En sak som fick mig att 2008 kolla närmare på SD var detta med polarisering. Jag ville se med egna ögon om det låg någon sanning i det man hävdade kring detta samt så ville jag stå upp emot det. Och nog pågick just detta och gör än idag. Just därför jag vägrar delta i någon form av polarisering. Sätter gärna mig själv i skottgluggen för hårda åsikter bara jag med gott samvete kan säga att jag inte stöter bort andra människor.

Hittills så har detta kontraproduktiva fenomen som många hänger sig åt enbart riktats mot dem vi anser är skadliga för ett solidariskt och demokratiskt samhälle. Alltså dem som tillhör generaliserat den nationella biten av den politiska kartan.

Men på senare tid har något märkligt skett.

Jag som förr aldrig drog mig för att vara den där som sparkade åt alla håll har tystnat. Jag undviker medvetet vissa samtalsämnen. Och jag är inte ensam. En rad bra och slagkraftiga människor har sakta men säkert backat. Man sitter mer och tittar på med oförstående blickar.

Jag vet inte ens hur jag ska formulera denna text för att den inte ska generera i anklagelser om att vara rasist eller inbilla mig att jag som vit har tolkningsrätt eller att jag går anti-feministernas ärende.

Så illa har debattklimatet blivit på Twitter.

Nu är det ju som så att Twitter faktiskt är en ankdamm för inbördes beundran. Frågar man folk som saknar ett pippiblått konto så skakar de mest på huvudet och förstår inte alls vad man pratar om. Det är en egen värld i världen. Som tyvärr tas på för stort allvar och får enorma konsekvenser för många. Idag behövs det ingenting mer än att du säger emot dem som konstant använder ord som strukturell rasism, patriarkatet och du har inget tolkningsföreträde. Och skulle du råka vara en vit man så är det kört för dig.

Så illa har det blivit.

Att råka säga negerboll istället för att skriva n-boll eller n#gerboll har under sista veckan visat sig få oanade följder för vissa. Jag trodde aldrig att dagen skulle komma då vissa antirasister skulle dra igång värsta hatiska drevet och kalla en av våra mest kända namn inom antirasismen för just rasist. Man uppmanade till bojkott av en sajt som arbetar för att få bort SD ur riksdagen genom att belysa rasistiska saker deras företrädare vräker ut sig. Detta för att det inte fanns nån invandrare som jobbade på den sajten. Vilket tungt argument.

Hur som helst.

Polarisering var det jag ville bråka med er om.

Ser ni att den uppstår även bland oss själva när vi allt för hårt, utan ödmjukhet och samarbete stänger ute människor ? Genom att allt för hårt kalla vita män för patriarkatets avkommor som bara ska hålla tyst och genom att slåss mot människor som är vita men ändå antirasister genom att säga “ Hörru, jag har tolkningsföreträde det har minsann inte du så knip igen “ så skapar vi ett mellanrum mellan varandra. Det blir en splittring.

Ofta säger man att man är emot SD:s vi och dom-tänk. Helt rätt. Vi ska ju vara enbart vi.

Varför ser man då inte vad man är på väg att skapa? Precis samma sak. Jag har pratat med allt för många om detta som upplever fenomenet negativt för att ens ta åt mig om någon skulle säga “ det där är bara anekdoter”. Människor som vill delta i arbetet för ett samhälle fritt från rasism och exkludering vågar inte. De är rädda för den hatiska anstormning vi vet idag kommer från ett visst håll.

Jag råkade i all välmening påpeka för en av dessa förkämpar mot rasism och patriarkatet att man ska vara lite försiktig med guilty by association . Som svar fick jag “ Jag ska äta nu och håll dig borta vidriga människa för jag kräks bara av att se ditt namn”

Häpp

Så kan det gå.

Varför ska då jag eller någon annan ens längre försöka att bidra med ökad kunskap som vi alla besitter på olika områden?

Är det så att man önskar att ha ensamrätten på debatten som gäller feminism och rasism så varsågoda. Vi får väl se vad bra det blir när den blir så snäv.

Pratade tidigare idag med en klok och välinsatt kvinna när det handlar om att förbygga rasism. Hon sa några kloka ord som jag vill dela med mig av till er, då hon sätter huvudet på spiken.

 

Vi vill ju mot samma mål, och om man då är osams i små pseudodebatter om
vad som är mest rätt, och inför öppen ridå smutskastar människor som gör
utifrån sin förmåga, hur uppfattas det utifrån av människor som kanske hade
velat dra sitt strå till stacken?! Människor drar öronen åt sej, och låter
istället bli, för att man blir rädd för att man ska göra fel.

 

Men farligast av allt är polariseringen.. Vad händer med människor som trycks ner med sådan kraft? Tänker just nu främst på gruppen arga vita medelåldersmän som det så raljerande fått heta.

Tror ni att någon som kanske säger fel ord, som inte ser sexism i saker som andra gör, någonsin kommer att förstå om man hatar bort dem? Förklara istället.

Tror ni att det skapar en bra grogrund mellan vita och icke-vita om man stöter bort allt fler vita som är engagerade i arbetet enbart på grund av att man saknar tolkningsföreträde?

Jag är fullt medveten om att de bästa att tala om rasism är de som utsätts. Samma med sexism och så vidare. Jag kan som sagt aldrig förstå vad rasism innebär på ett personligt plan, men de betyder inte att jag inte kan bidra med andra viktiga saker. Och bara för att man har tolkningsföreträde så är det inte samma som att man är ofelbar eller är fulländad när det handlar om kunskap av olika slag.

Är det så här vi ska ha det? Ett nytt vi-dom scenario? Tror ingen vill det, handlar nog mer om att man slagits för hårt så man blir blind för sina vänner och hur man skapar nya vänner.

Annonser
  1. #1 av lewjwan på 10 augusti, 2013 - 03:35

    Bra och tänkvärda ord, jag har skrivit en hel del om intersektionalitet som berör detta delvis och skriver flitigt om dels rasism och i huvudsak politik mot ett historiskt kontext.

  2. #2 av panoptikon på 10 augusti, 2013 - 04:00

    Håller med, det har verkligen spårat ur. Man tävlar om vem som är den bästa antirasisten och bråkar inbördes om vem som är värdig att få kalla sig antirasist eller ha tolkningsföreträde. Det är en maktkamp(kom ihåg att staten delar ut avsevärda summor till antirasiströrelsen) där man försöker kleta på folk negativa etiketter som exempelvis :Vit, Vit man, rasist, omedveten rasist, använder härskar tekniker,tillhör förtryckargruppen osv. Jag har aldrig fattat vad vit man är för argument eller när man slänger ur sig till en annan antirasist att den egentligen är rasist för han ingår i en rasistisk struktur som förtrycker. Säg i stället vad man gör som är rasistiskt, istället för att bara säga du är vit så du är automatiskt rasist. Sen har vi flagellanterna , det är de vita antirasistiska män som hela tiden ska påtala att de har kollektiv skuld till allt ont den vita mannen har gjort.

    Det intressanta är att man är helt ointresserad att föra samtal eller argumentera mot de som verkligen kan uppfattas som rasistiska för dom har man blockat för längesedan

  3. #3 av @Benanderii på 10 augusti, 2013 - 04:44

    Det är så mitt i prick ditt omdöme om Twitter. Jag har vänner med god omvärldskoll för att det behövs i deras arbete och som inte har en susning om twitterdebatten. En vän sa när jag berättade, ”är den där Maria Sveland riktigt som hon skall vara?”.
    I övrigt håller jag med och kan inte förstå varför man först måste bedöma en persons kön, etnicitet, sexualitet, religion, hudfärg, matvanor och om de sitter eller står när de kissar, för att bedöma relevansen i vad de säger!
    Dessa med statliga medel understöda antirasistiska organisationer som gapar och skriker om saker som ingen förstår mer än någon vit självpåtaget skuldbelagd imbecill!
    Hur gör blinda när de bedömer människor i ett möte?

  4. #4 av KLARTEXTEN! på 14 augusti, 2013 - 01:51

    En sann antirasist bryr sig INTE om ras! Enkelt. Yrar man om den ”vita rasen” så är man således ingen antirasist. Många ”antirasister” är idioter o debatten blir därefter.

    Du har en mycket svår uppgift framför dig Camilla. Hur får du idioter att tänka förnuftigt?

  5. #5 av Peter på 14 augusti, 2013 - 02:28

    Är det så konstigt att icke-vita borde vara de som sätter agendan i antirasismen, precis som kvinnor borde sätta agendan i feminismen?

    • #6 av @Benanderii på 14 augusti, 2013 - 05:41

      Du är klok du med din ironi. Så en vit man har inget att säga om feminism eller antirasism. Gott! Då är du förmodligen vare sig vit eller man eftersom du skrev som du gjorde. Eller finns det någon funktion som tillåter en vit man att ha en åsikt i dessa båda ämnen?

      • #7 av Peter på 14 augusti, 2013 - 08:40

        Klart jag och andra vita män kan säga saker om feminism och antirasism. Men det är inte främst min kamp så jag borde inte sätta agendan eller avgöra vad som är kränkande eller inte. Det är nog det som är största problemet, oförmågan att faktiskt lyssna på de grupper man anser sig försvara. Det är den oförmågan som leder till splittring, inte att t ex kvinnor har åsikter om feminism.

  6. #8 av Peter på 14 augusti, 2013 - 08:47

    I mångt och mycket har vi ju redan hört det förut.
    ”Man får inte säga något här i landet”
    ”Nu är allt sexistiskt/rasistiskt!”
    Men så är det ju faktiskt inte. Man får säga en hel radda men grejer men man kan komma att få höra andra perspektiv. En måste ha förmågan att lyssna på utsatta grupper, även om ens egna privilegier känns hotade.
    Ta fallet med n-boll. En vit man tyckte det var ett jättebra sätt att upprepa det som sägs. Icke-vita tyckte inte det pga det reproducerar rasistiska fördomar och är triggande för de som upplevt rasism. Därifrån eskalerade det då den vite mannen helt enkelt inte tyckte det var skäl nog att lyssna, tänka om, göra på föreslaget sätt istället. Istället körde mannen på och skrev iaf ett annat skällsord trots han blivit ombedd att låta bli. Lite senare, efter mycket om och men verkade han ta till sig kritiken iaf lite, efter att ha skrivit om hur han påverkades indirekt av nazism av att andra påverkades direkt. Och ja, om en ska komma någon som helst vart med antirasism och feminism så måste en lära sig vad tolkningsföreträde betyder och varför det är viktigt. Rörelserna kommer dö ut om feminismen bara fokuserar på överklasskvinnors problem och antirasismen på vad vita tycker är viktigt. Det är självklart. Det är faran.

    • #9 av @Benanderii på 15 augusti, 2013 - 08:46

      Eftersom du exemplifierar skall jag också göra det!
      Det finns en twitter hashtag som heter #vardagssexism där det gäller för unga kvinnor att rada upp exempel på dylikt. Hade jag tillåtits skulle jag ifrågasatt visas påstådda upplevelser. Men enligt dig är det inte rätt att göra så eftersom det alltid är den utsatta som har tolkningsföreträde. Om ändå, tänk en kvinna som klagar på att en äcklig gammal gubbe tittar, som hon uppfattar det, med lystna blickar på henne. Han har naturligtvis inte rätt, enligt din dogm, att ifrågasätta detta. Eftersom han är förövaren i din bok, (vit man!) skall han acceptera beskyllningen och åtgärda genom att, ja vad? Och då kan denne äcklige gamle gubbe vara en älskad farfar för en annan liten person! Men en sak har du rätt i, denne äcklige gamle gubbe är naturligtvis rädd att förlora sitt privilegium att fritt få ströva omkring och titta på vad han vill. Det är kanske ett privilegium han inte vill tappa?
      Eller som när Maria Sveland tillsammans med Sofia Mirjamsdotter for ut mot de tre männen som satte ett frågetecken för deras agerande under gräv13? De övriga två kvinnorna som var med i panelen låtsades man inte om, de osynliggjordes. I bloggar och på twitter anklagades Josefsson, Fogelberg och Aschberg för att vara gubbslem och för att använda härskartekniker. Detta svaldes med hull och hår med den logik som du förfäktar, den utsatta kan inte ha fel såvida den utsatte inte är en vit man.
      Nu råkade det vara så att det finns en ljudupptagning som visar att det faktiskt var helt annorlunda än dessa feminister redovisar. Ändå får inte en vit man ha en åsikt om det som skedde och Maria Sveland sitter i morgonsoffor med kompisar och kan inte bli ifrågasatt eftersom hon enligt dina angivna premisser alltid måste ha rätt!
      Det måste gå att ifrågasätta även de självpåtaget rättfärdiga feminister och antirasister som agerar i ärenden som synes vara snävt själviska, även i de fall som det själviska egentligen inte avser mer än att exponera sig själv!

      • #10 av Peter på 15 augusti, 2013 - 08:49

        Exakt varför vill du ifrågasätta när kvinnor äntligen kan prata om den sexism de utsätts för varenda dag? Vad för behov fyller det hos dig?
        Även en älskad farfar kan vara sexist. Det är faktiskt rätt troligt, så det tillför inget.
        Visst, titta är en sak men stirra och klä av med blicken är en annan. Problemet är den kultur av att kvinnokroppen är till för mäns behag snarare än kvinnornas egna, som reproduceras i att objektifiera människor baserat på att de råkar ha bröst.
        Jag kan inte uttala mig om Gräv13, du får jättegärna länka mp3:a.
        Men det är iofs ett sidospår. Vi började med grejen att människor utanför kampen försöker sätta agendan, kör över de människor en anser sig försvara och sedan börjar prata om faran med ”utspårad” feminism eller antirasism när en får kritik. Feminism är inte feminism om män dikterar vad som får kämpas för och hur. Antirasism är inte antirasism om vita dikterar vad som får kämpas för och hur.

  7. #11 av @Benanderii på 16 augusti, 2013 - 08:23

    Svar till Peter,
    ”Exakt varför?” Med förlov sagt tycker jag att frågan är enfaldig men svarar delvis ändå. Vi är helt överens att det finns sexism, att det finns partnervåld som riktas mot kvinnor och att det finns en mycket större risk för kvinnor än vilken annan grupp som helst att råka ut för våldtäkt. Detta måste åtgärdas och här skiljer sig våra uppfattningar. Jag har tydligen tagit del av mer av debatten för att kunna konstatera att allt som sägs inte är sant. Detta tillsammans med lång nationell och internationell erfarenhet kommer jag fram till att vissa ensidiga upprepningar bör granskas och
    framförallt ifrågasättas. Man bör då fråga sig varför anhopningen av anklagelser blivit så tydlig just nu, och varför män bara skall acceptera och hålla käften? Man måste fråga sig varför det finns pappor som inpräntar skräck och hat i sina döttrar mot andra män än de själva? Förstår de inte att de då tar på sig att vara hatobjekt för andra pappors döttrar? Jag har för inte så länge sedan läst en bloggtext av en flicka som provbloggade på mammas sida. Hon föraktade och hatade män men gjorde samtidigt undantag för sin egen pappa. Jag är säker på att du klarar ifrågasätta detta, det borde finnas mer för dig att ifrågasätta.
    Jag vet att jag är en jämställd man, jag har flera utsagor om detta ända sedan tidigt sjuttiotal. Jag vet att jag reagerar så att det märks när sexistiska anmärkningar dyker upp. Jag vet att jag har uppfostrat barnen i en antirasistisk och jämställd anda. Jag vet också att jag har gort fel, sagt fel, ibland. Men jag kan inte se i vilket sammanhang som jag har agerat för att förtjäna förakt från feminister som du! Jag kan inte heller se hur jag agerar mot min omgivning, hur jag behandlar människor som jag möter, att jag gör något som inte du gör eller vice versa som ger dig rätt att tillrättavisa mig.
    För att vända den enfaldiga frågan ställer jag den till dig. Vad exakt vinner du på att inta en så okritisk ställning till allt vad som sägs som feministiska sanningar?
    Min uppfattning är att de verkliga opportunisterna går i samma fotsteg som du gör

    • #12 av Peter på 16 augusti, 2013 - 01:53

      Det är enfaldigt att fråga sig varför du vill ifrågasätta kvinnor? Okidoki.
      Det där är ett rätt populärt ”argument”, att fråga sig varför det blivit fler anklagelser om sexism nu. Det används bland annat för att diskreditera det höga våldtäktsantalet. ”Varför anmäler fler våldtäkter nu, det måste ligga en hund begraven!” Men okej, varför: Pga #prataomdet och allt annat arbete genom åren att uppmuntra kvinnor att faktiskt berätta om sina upplevelser, trots att det svider i mäns ögon. Jag förstår ärligt talat inte varför du har som utgångspunkt att ifrågasätta skildringar om sexism snarare än att vara lyhörd eller på vilket sätt det är jämställt av dig.
      Jaha? En tjej tycker sin pappa är snäll men inte en massa andra män pga den sexism hon möter? Jättekonstigt du.
      Vill du veta varför du får förakt från vissa feminister – fråga dem. Jag kan tänka mig det är för att du menar på att kvinnor som talar om sexism ljuger, att man ska ifrågasätta att de blev taffsade på, att de får utstå glåpord pga sitt kön, att de diskrimineras.
      Vad jag vinner på att tro på kvinnor? Att skiten kommer upp till ytan. Vi har redan i flera år provat din approach att inte tro på kvinnors uttalanden – vi provar det fortfarande i domstolar i våldtäktsfall. Vad har det löst? Inget.
      Jag förstår ärligt inte vad du vill uppnå med att blunda för det förtryck som existerar? Gör du samma sak när det gäller rasism och HBT-fobi?

    • #13 av Peter på 16 augusti, 2013 - 01:56

      En sak till: Om så djävla många kvinnor vittnar om att uppleva precis samma sak, hur fan kan du vifta bort det som icke troligt? Det låter ju liksom precis som när folk snackar om ”bögagendan”, som om allt som förs fram bara är en stor konspiration mot stackars heteromän.

  8. #14 av @Benanderii på 18 augusti, 2013 - 08:25

    @Peter,
    Ta först och läs @Camillas inledande artikel, försök förstå den. Läs sedan vad jag skrivit och kommentera det, inte vad du tycker jag har skrivit. det brister någonstans i din läsförståelse!

    Jag förstår att du inte behöver förklara varför du har en självskriven rätt att kritisera sådana som jag, att du så självklart kan visa ditt förakt. Du anser att du står på rätt sida av onda-godalinjen och skapar förmodligen poäng bland sådana opportunister du försöker efterlikna! Men var står du när det gäller jämställdhetskampen, hos kvinnorna? Jaså, såpass!

    Att man skall ta såna som du med en nypa salt visar bland annat Johan Ehrenborg som förklarar sin feminism med att han tidigare uppfört sig som ett svin. Är det samma med dig? Eller varför inte exemplet med den omkramade feministen Göran Lindberg, som senare visade sig behöva statlig vård i sju år. Jag har inte behövt sluta med något, jag klarar mig som jag är, ändå anser en klick som du tillhör att jag förtjänar allt förakt eftersom jag inte ger mig själv självgoda epitet. Hur står det till med dig, egentligen?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: