Arkiv för augusti, 2013

Faran med en utspårad antirasism.

En sak som fick mig att 2008 kolla närmare på SD var detta med polarisering. Jag ville se med egna ögon om det låg någon sanning i det man hävdade kring detta samt så ville jag stå upp emot det. Och nog pågick just detta och gör än idag. Just därför jag vägrar delta i någon form av polarisering. Sätter gärna mig själv i skottgluggen för hårda åsikter bara jag med gott samvete kan säga att jag inte stöter bort andra människor.

Hittills så har detta kontraproduktiva fenomen som många hänger sig åt enbart riktats mot dem vi anser är skadliga för ett solidariskt och demokratiskt samhälle. Alltså dem som tillhör generaliserat den nationella biten av den politiska kartan.

Men på senare tid har något märkligt skett.

Jag som förr aldrig drog mig för att vara den där som sparkade åt alla håll har tystnat. Jag undviker medvetet vissa samtalsämnen. Och jag är inte ensam. En rad bra och slagkraftiga människor har sakta men säkert backat. Man sitter mer och tittar på med oförstående blickar.

Jag vet inte ens hur jag ska formulera denna text för att den inte ska generera i anklagelser om att vara rasist eller inbilla mig att jag som vit har tolkningsrätt eller att jag går anti-feministernas ärende.

Så illa har debattklimatet blivit på Twitter.

Nu är det ju som så att Twitter faktiskt är en ankdamm för inbördes beundran. Frågar man folk som saknar ett pippiblått konto så skakar de mest på huvudet och förstår inte alls vad man pratar om. Det är en egen värld i världen. Som tyvärr tas på för stort allvar och får enorma konsekvenser för många. Idag behövs det ingenting mer än att du säger emot dem som konstant använder ord som strukturell rasism, patriarkatet och du har inget tolkningsföreträde. Och skulle du råka vara en vit man så är det kört för dig.

Så illa har det blivit.

Att råka säga negerboll istället för att skriva n-boll eller n#gerboll har under sista veckan visat sig få oanade följder för vissa. Jag trodde aldrig att dagen skulle komma då vissa antirasister skulle dra igång värsta hatiska drevet och kalla en av våra mest kända namn inom antirasismen för just rasist. Man uppmanade till bojkott av en sajt som arbetar för att få bort SD ur riksdagen genom att belysa rasistiska saker deras företrädare vräker ut sig. Detta för att det inte fanns nån invandrare som jobbade på den sajten. Vilket tungt argument.

Hur som helst.

Polarisering var det jag ville bråka med er om.

Ser ni att den uppstår även bland oss själva när vi allt för hårt, utan ödmjukhet och samarbete stänger ute människor ? Genom att allt för hårt kalla vita män för patriarkatets avkommor som bara ska hålla tyst och genom att slåss mot människor som är vita men ändå antirasister genom att säga “ Hörru, jag har tolkningsföreträde det har minsann inte du så knip igen “ så skapar vi ett mellanrum mellan varandra. Det blir en splittring.

Ofta säger man att man är emot SD:s vi och dom-tänk. Helt rätt. Vi ska ju vara enbart vi.

Varför ser man då inte vad man är på väg att skapa? Precis samma sak. Jag har pratat med allt för många om detta som upplever fenomenet negativt för att ens ta åt mig om någon skulle säga “ det där är bara anekdoter”. Människor som vill delta i arbetet för ett samhälle fritt från rasism och exkludering vågar inte. De är rädda för den hatiska anstormning vi vet idag kommer från ett visst håll.

Jag råkade i all välmening påpeka för en av dessa förkämpar mot rasism och patriarkatet att man ska vara lite försiktig med guilty by association . Som svar fick jag “ Jag ska äta nu och håll dig borta vidriga människa för jag kräks bara av att se ditt namn”

Häpp

Så kan det gå.

Varför ska då jag eller någon annan ens längre försöka att bidra med ökad kunskap som vi alla besitter på olika områden?

Är det så att man önskar att ha ensamrätten på debatten som gäller feminism och rasism så varsågoda. Vi får väl se vad bra det blir när den blir så snäv.

Pratade tidigare idag med en klok och välinsatt kvinna när det handlar om att förbygga rasism. Hon sa några kloka ord som jag vill dela med mig av till er, då hon sätter huvudet på spiken.

 

Vi vill ju mot samma mål, och om man då är osams i små pseudodebatter om
vad som är mest rätt, och inför öppen ridå smutskastar människor som gör
utifrån sin förmåga, hur uppfattas det utifrån av människor som kanske hade
velat dra sitt strå till stacken?! Människor drar öronen åt sej, och låter
istället bli, för att man blir rädd för att man ska göra fel.

 

Men farligast av allt är polariseringen.. Vad händer med människor som trycks ner med sådan kraft? Tänker just nu främst på gruppen arga vita medelåldersmän som det så raljerande fått heta.

Tror ni att någon som kanske säger fel ord, som inte ser sexism i saker som andra gör, någonsin kommer att förstå om man hatar bort dem? Förklara istället.

Tror ni att det skapar en bra grogrund mellan vita och icke-vita om man stöter bort allt fler vita som är engagerade i arbetet enbart på grund av att man saknar tolkningsföreträde?

Jag är fullt medveten om att de bästa att tala om rasism är de som utsätts. Samma med sexism och så vidare. Jag kan som sagt aldrig förstå vad rasism innebär på ett personligt plan, men de betyder inte att jag inte kan bidra med andra viktiga saker. Och bara för att man har tolkningsföreträde så är det inte samma som att man är ofelbar eller är fulländad när det handlar om kunskap av olika slag.

Är det så här vi ska ha det? Ett nytt vi-dom scenario? Tror ingen vill det, handlar nog mer om att man slagits för hårt så man blir blind för sina vänner och hur man skapar nya vänner.

Annonser

14 kommentarer

Äntligen har polisen vaknat när det gäller faran med vänsterextremismen

Äntligen har både polis och media fått upp ögonen på en extrem och militant rörelse som hittills allt för ofta har sopats bort som oviktiga. Vi är snabba att agera kraftfullt när man från den nationella världen begår våldshandlingar, men inte alls lika kraftfullt när det kommer från vänsterextrema. Idag verkar det däremot som om den proppen släppt. Samma videos som man återfinner på Aftonbladet idag har jag själv spridit långt tidigare. Utan att någon reagerat. Men bättre sent än aldrig.

 

En polis som benämns som Fredrik säger så här till Aftonbladet:

 

Brandfacklor och ammoniak
– Det handlar om alla typer av brott och vi är oroliga för att våldet ska eskalera, säger Fredrik, som menar att allmänheten inte behöver känna sig oroliga.
Huvuddelarna av attackerna har skett i Sörmland, men även i Örebro.
Enligt Fredrik börjar det ofta med klotter.
”Nassesvin” och ”Vi glömmer inte” ska vara budskap som Revolutionära Fronten lämnar efter sig hos sina motståndare.
Sedan eskalerar det.
– De har kastat brandfacklor in genom sina motståndares fönster så man fått evakuera hela trappuppgången. De har även hällt in ammoniak genom brevinkast.

Man kan kanske som utomstående fundera på varför man sällan hör något om våldsattacker riktat mot meningsmotståndare i denna radikala miljö. Sker det ett attentat mot t.ex. en Sverigedemokratisk företrädare så kablas nyheten ut på en gång. Detta beror på att man i denna krets sällan går till polisen och gör en anmälan. Man tar hand om saken på egen hand. Gäller både vänsterextremisterna och de nationella. Jag väljer att kalla dem nationella istället för högerextrema då det samlingsbegreppet är till viss del missledande.

Det finns idag egentligen bara två grupper som rör sig om från den nationella världen. Det är den öppet nationalsocialistiska organisationen SMR ( Svenska motståndsrörelsen som ingår i Nordiska Motståndsrörelsen ) och Svenskarnas Parti (SvP).

När det gäller en våg av förväntad motattack som betalning för dess dåd så är det faktiskt lite osäkert om det kommer att ske. I alla fall inte i någon större utsträckning. Svenskarnas Parti som satsar på att komma in i finrummen inom politiken är betydligt mindre benägen att använda våld som metod än vad SMR är. Dock ska man ha klart för sig att SvP absolut inte saknar våldskapital, däremot så är de inte sammansatta på samma sätt som SMR.

Skulle Revolutionär Front attackera en person från SMR skulle det inte dröja innan en vedergällning kom som ett brev på posten. Men det är inte något man ska förutsätta för även SMR väljer sina strider. SMR har sin styrka i att man är står varandra väldigt nära. Tillsammans är man stark, passar in på dem. Ensam individ så är man minst lika sårbar som alla andra. SvP:s medlemmar är allt ifrån vanliga Svenssons som aldrig höjt rösten åt en annan människa till fd medlemmar i just SMR. I denna stora spannvidd kan man hitta svaret på att de inte är lika benägna att begå vedergällningsaktioner. Däremot så skulle de nog aldrig backa om man blev öppet attackerade vid exempelvis torgmöten och liknande.

Det sägs ofta att det är de nationella som startar bråken men studerar man dem så ser man att det ofta är vänstern som gör något som utlöser det hela. Jag skrev redan 2012 om detta. Då var det 1 Majfirandet i just Eskilstuna som SvP stod för, som tack vare de motdemonstranter som tagit sig till platsen urartade rejält. Läs om detta här.

Det bör inte förvåna någon att gatans soldater rustar för kraftigare sammandrabbningar. Den nationella världen växer sig allt starkare och är idag organiserade på ett helt annat sätt än vad man var på 90.talet då det skedde en rad våldsbrott.

Vill vi verka för ett samhälle som är tryggt för alla så får vi inte nonchalera denna vänsterextrema grupp. De bidrar i allra högsta grad till ökat våld på våra gator. Det är lätt att blunda för människors illdåd om de attackerar människor vi anser är förtjänta av att misshandlas och attackera. Men det är inte acceptabelt att göra den skillnaden när man har med extremister att göra. För på ett eller annat sätt drabbas vi alla om gatuvåldet inom extrema miljöer eskalerar.

 

 

1 kommentar

Kvinnor bär på en horgen.

Jag är ingen feminist. Eller rättare sagt, jag kallar mig inte för det av lite olika skäl. Men självklart så är jag det då jag kämpar för att vi kvinnor ska ha samma möjligheter som män och ivrigt hejar på starka kvinnor och tjejer som vågar att bryta normer. Lik väl så stödjer jag inte dem som anser att vi ska skuldbelägga män som grupp. Jag stödjer heller inte alfahanar som tror att de är män och deras starkaste maktmedel används flitigt. Maktmedlet som innebär hot om våld, förnedring och en släng av våldtäkt.

Jag ska berätta lite om mig själv innan jag kommer fram till vad som upprör mig idag. Är det något jag älskar så är det testosteron. Män som är män efter den där könsrollsmallen som är förlegad och nog säkert orsaken till att många pojkar/killar/män får panik över starka kvinnor och går i taket varje gång vi vågar öppna käften och säga vad vi tycker. Erkänner, jag är lite svag för män som kommer in i ett rum och fullständigt äger det. Känner jag lukten av överdoserad halt av testosteron så faller jag direkt. Tyvärr så funkar det sällan då jag själv är begåvad sen födseln med just för mycket testosteron. Kanske därför många hatar min uppenbarelse och mer än gärna vill “visa mig vad jag egentligen behöver. “ Tippar på att vad dessa personer menar är just att jag nog skulle må bra av ett kokstryk och bli “tagen av en riktig man” aka våldtagen. Fjollor säger jag bara i och för sig.
Varje dag umgås jag med väldigt mycket alfahanar. Eller, de är inte så många i antal men de är alfahanar. Buffliga och kaxiga. Råstyrka och tuffhet. Det är deras signum. Ett annat signum som de bär är respekt för kvinnor. De stöttar och stödjer dem oavsett vad det handlar om. Tror inte det finns på deras karta att hota om våldtäkt. Håller de inte med så tar de den diskussionen med argument. Precis så som det ska vara. Så enkelt eller hur?

Hur kommer det sig då att det finns en uppsjö med så kallade män tar sig rätten att kränka, förnedra, och hota andra för att man är oense om något? Handlar det mest om åsikten eller är det så illa att man helt enkelt inte tål att kvinnor tar plats och slår näven i bordet och kräver saker? Saker som är helt rimliga. Även om de retar upp och även när de är orimliga, till och med kanske korkade så äger inte nån rätten att ta till hot om våld. Vad man visar på är inte manlighet utan mer en släng av bottenskrapet man kan hitta under bryggan en vacker sommardag.
Blev tipsad om en flashbacktråd häromdagen. Från just en väldigt mycket testosteronluktande kille. Hans enda kommentar var: Jag vill fan bara kräkas. Det ska läggas till att just dessa citat kommer från en nationell individ. Men det är definitivt inte bara därifrån man hittar hatare. De finns överallt. I alla politiska färger och samhällsgrupper. 

 

Problemet är bara att vi inte lever i det gamla Sverige där vi hade pli på kvinnan och kontrollerade hennes sexualitet så att den kanaliserades inom monogama äktenskapliga relationer, utan vi lever istället i ett judaiserat Sverige som enbart består av degeneration. Den judiska median har förvandlat våra kvinnor till hedonistiska och horiga monster som ägnar sig åt dem mest degenererade sakerna som vi nationalister drömmer mardrömmar om. 

Dagens kvinnor är extremt promiskuösa och knullar runt med alla sorter exotiska varelser som dem kan hitta. 74 procent av dagens kvinnor åker på blatteknulls-resor (http://www.metro.se/nyheter/unga-tje…74#f1da9ff8f8) där dem degenererar sig totalt genom att bokstavligen svälja litervis av sperma och annat skit.

Alla stora vita män genom tiderna har hela tiden förstått att kvinnans sexualitet måste kontrolleras och att kvinnor har en slags ”horgen”,

 
Ni som delar denna riddares syn på kvinnor. Ser ni på er egen mor med samma förnedrande ögon? Hon som faktiskt är orsaken till att ni ens kan sitta bakom skärmen och spy ut er hat?

Nä. Trodde väl inte det heller.

Jag skulle så gärna vilja få höra från just er som hatar kvinnor som vågar ta plats vad är det egentligen som stör er så mycket? Vad är ni rädda ska gå förlorat?

Bakgrunden till min kanske lite arga text är vad som skett i England i samband med att nya sedlar ska tryckas. På twitter så mottog Caroline Criado-Perez upp till 50 hot om våldtäkt per timme. Vad var hennes brott? Hon ville se en kvinna på en jävla papperslapp. Det är inte rimligt att bli hatad och hotad för något sådant. Det hör ni väl själva?

Mitt råd till alla er så kallade män som känner att er manlighet är hotad av kaxiga kvinnor är att andas och ta er en titt omkring. Ni är inte på väg att utrotas. Jag lovar.

Ett annat råd, riktat till majoriteten av alla män , vare sig ni är alfahanar eller the regular good guy , våga visa ert stöd lite oftare. Visa män som hatar och hotar att den väg de valt enbart är destruktiv. Stöd kvinnorna som utsätts, vare sig ni håller med i sak eller inte. Visa denna grupp män hur man ska agera för att vara en bra människa.

Vi må hata varandras åsikter, och därför gav gud oss ett enorm vapen. Argumentationsförmågan.
Peace!

Ps! Det finns en uppmaning om att man idag ska som kvinna tystna på Twitter. Lite för att markera att man inte accepterar detta beteende. Jag tror dock att det inte har den effekt man önskar, för tystnar man har man gett upp anser jag. #twittersilence

 

Lämna en kommentar

Twitter, hybrisens källa.

Många letar efter källan till evigt liv. Vart den finns kan jag tyvärr inte hjälpa er med. Däremot kan jag guida er fram till källan till hybris. Vattnet i källan är så giftigt att den som råkar dricka av den inte själv inser vad som är på väg att ske fören det hela slutar i någon form av katastrof.

På vägen dit har man hunnit gå från att vara en aktad debattör, påhejad för sin förmåga att vara pedagogisk och beslutsam till att vara den som vid minsta lilla mothugg exploderar och ropar in sina vänner för moralisk stöd. Helst vill man se ett riktigt äkta drev dra igång. Man drar sig inte längre för att visa sin dubbelmoral helt öppet. Gud nåde den som dock vågar med en raljerande text ihop med en skärmdump fånga ögonblicket. Den ska hatas och förnedras. Borta är det pedagogiska, det vänliga och det uthålliga. Det som en gång var orsaken till ett X antal tusen lojala lyssnare.

Dessa lojala lyssnare är inte dumma i huvudet. Ingen viljelös skock får. De testar trevande att säga att hallå, nu har du fel. Då kommer det bästa vapnet man har fram. Näst efter att ha dragit igång ett hatdrev vill säga. Knappen som lyser rött med bokstäver så brutalt. Man tänker inte efter, man för muspekaren med ilsken hand över den. Njutningen är total när man trycker. YES! Jag har makten att bestämma vem som har mest rätt. Och det är JAG!

Men se den där skocken med dumma får som hybris-drickaren underskattat samlas och ger varandra stöd. De som ännu inte har smakat på källans förrädiska vatten fortsätter lugnt och sansat att fortsätta på sitt egna hörn. Enda skillnaden är att hybris-drickaren snart inser hur ensam hon eller han nu är. Ryggdunkandet blir allt färre, RT:s sker bara vid speciella tillfällen. Hybris-drickaren ropar allt högre och maniskt ut i cyberrymden.. Men allt som kommer tillbaka är ett sorgligt eko av något som en gång var så bra men nu vänts emot en.

Ni hittar denna outtömliga källa till hybris, elakheter, och självgodhet här. Twitter.com

Men, om ni själva inte smakar på vattnet så finns det en rad andra källor i dess närhet. Såna som är raka motsatsen till hybris. Stanna vid dem.

 

2 kommentarer

%d bloggare gillar detta: